men smärtan efter fallet gör att jag inte känner den?

När du stampar på mig,

och slår mig blodig

vill jag helst av allt ta dig i min famn

ömt vill jag hålla dig

och stryka Dig varsamt över håret

Så att du äntligen vågar gråta över allt som gick så fel.


Kollade ingenom en gammal konversation, och kände att det jag skrivit är inte jag längre.
jag vet inte om jag ändrats på ett bra eller negativt sätt, men vad det är blev så går det inte att ändra på, för vissa saker i mitt förra "betende" har jag avslutat med. och jag har fått nya saker som driver mig framåt, men lägger inte märke till dem,ändå så vet jag att det är något som håller mig uppe. och jag hoppas att det inte är kärleken, för när den tar slut, kommer jag falla ihop och ta det hårt då? eller kommer den fortfarande finnas där, men smärtan efter fallet gör att jag inte känner den?
Jag hoppas verkligen inte att det är den som håller mig uppe.
förövrigt så är det min städ och tvätt dag idag,så håller på för fullt och donar:D men det blir fint iallafall. så ska vara stolt över det.
Imorgon är det första besöket på lindevillan, jag är nog lite nervös,men det kommer nog bli värre imorgon. Jag är orolig med om det är skitkallt ute med :S 

men ahja^^  ska fortsätta med städandet.

OVER AND OUT// EMMA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0