.

jag vet inte om det är normalt, men jag älskar en främling!

jag har precis insett att den närmaste personen är inte mer än en främling för mig, jag vet enstaka saker om honom, men inte allt. jag vet inte hur han tänker, känner, och tycker. Ett fel jag gör kan leda till att helvetet bryter lös.
jag vet inte om det är normalt, men jag älskar en främling! jag älskar att se honom, och höra han skratta.
men HUR kan man göra det?
och vad håller jag på med..  det är rent ut sakt omöjligt att veta allt om en person, men ändå så känner jag inte honom. jag är lite rädd faktiskt, för att trampa på landminan och utlösa det värsta som kan hända.jag har sagt att jag älskar honom, och han har sagt det några få gånger med.
Men är det riktig kärlek? eller bara något som är just nu, som glider med strömmen?
just nu när jag inte är med honom, så är han bara en vän, knappt ens det.
men när jag träffar honom smälter jag nästan,och det känns som jag är nykär.


OVER AND OUT// EMMA

Jag skulle nog säga att det bästa du kan göra är att bara ta det som det kommer, tänker du alldeles för mycket på det hela så kommer det nog förr eller senare bara slå runt till det värre..



Ta det lugnt bara :)