hon är som cocain, när man väl hört hennes

mått skit idag, och vet inte varför,har bara känt för att gråta och skrika. tror att jag är manodepresiv, får se hur det går på utredningen (när jag väl ska ha den*)
mamma ringde och vi pratade, jag älskar att höra hennes röst- hon är som cocain, när man väl hört hennes röst måste man höra den mer gånger. jag kommer ihåg när jag var liten och mamma sa att jag hade en skyddsängel vid min sida,  det kanske är så att mamma är min skyddsängel? annars gör hon ett väldigt bra jobb!

imorgon ska jag träffa Björn med och leka i skogen och hoppa på stenar och få blåmärken och skrapsår^^ 
och på fredag blir det psykologen igen efter hennes semester. ska bli skönt att prata med henne igen, men gillar inte att få räkningen hem, det blir jag deppig för.  och på lördag börjar träningen med, det ska bli så skönt att hålla i mitt mokgum igen:D
och få känna träningsvärken på söndag morgon. känns som att flera pusselbitar faller på plats.


Over and out// emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0